Jag vill kunna skriva dikter. Poesi ur hjärtats vaga vrå, sådan som borrar sig igenom själen och lämnar kvar brödsmulor bakade på vackra minnen. Jag har försökt och försökt, men skapar i slutändan alltid skrynkliga bollar av mina nerkluddade papper och suddar ut ordtrasslets existens med de sista suddsmulorna. Det går inte. Och jag hatar det. Hur gör man, för att fånga perfektion? Hur kan du sjunga ut poesin lika lätt och graciöst som fågelsång, medans vi (jag) sitter kvarglömda i det dunkla och formar mer intetsägande ordskräp?