61: adieu min kära, vi ses snart igen

Och så skickas min nya älskade kamera iväg på service. Har ingen aning hur länge det kommer ta, och jag våndas av tanken att det kan springa förbi alldeles för många veckor innan jag får omfamna den igen.
Jag borde sluta oroa mig så mycket, det tär mest på mig. Vill kunna blunda, och med ett djupt andetag hamna i den världsavlägsna bubblan som omsluter mig med suddigt lugn. Det är någonting jag måste lära mig, meditera.

60: fly birdies fly

Träden dansar i en hetsig rytm medans jag och huvudvärken stannar inne. Tittar på 2012, hoppas att världen kommer finnas kvar här för alltid när jag egentligen vet om att det inte är så. Att en dag blir det svart. Uppslukade av solen. Det kvarlämnade dammet svävar för alltid runt i tomheten.
Men ingenting kan existera för evigt. Och trots den vetskapen fylls jag fortfarande av en kall rädsla. Vad händer sen? Blir det ens något sen? För människan kanske det inte spelar någon roll egentligen, för vi är nog raderade sedan länge.
Men det kommer alltid finnas en liten tanke innanför skallbenet som viskar, och frågar, om vad som kommer att ske.

59: Drastic actions

Morgonmyser till Bad religion och skrattar åt barnsligheter. Har även glömt att säga att jag har gått och skaffat tumblr, ÄR JAG HIPP NU!?, som jag använder åt att småblogga lite mer och även slänga upp lite mer foton. Som kanske inte finns här vill säga. Den hittar ni alltså här.

58: The Linus, akvarellmålning med lite svart tusch.

57: Hela livet ut / prozac nation

Eller säg mig, kommer jag någonsin bli fri?

56: Jag vill inte vara en kackerlacka i mörkret längre.

foto av alyona yakovleva

Det är många planer som virvlar i mitt huvud just nu. Planer om att sluta äta onyttigt, planer om att bli en bättre hemmafru. En bättre människa. Inte en hjärndöd insekt som kryper runt på väggarna för att gömma sig i hörnens mörka vråer. Jag vill inte vara en kackerlacka i nattens eko längre.
Alla vill vi vara perfekta. Men det är omöjligt, och det vet vi ju. Så varför lockar de ouppnårliga drömmarna mest?

55: Kära Arvikafestivalen.

54: mina ögon glittrar i solen.

Förr i tiden var den krypande oron en stor del av mitt liv. Ångesten sög i sig min hjärnsubstans tills jag låg där i sängen som en apatisk insekt, stirrandes in i väggen, med alla tankar om perfektion och om liv och död.
Men ingen är perfekt.

Sedan jag träffade C blev tillvaron ljusare, nu är det faktiskt ovanligt att fyllas med själanöd tills man spricker. Nu är det ovanligt att ha en dålig dag. Nu glittrar mina ögon i solen. Nu kan jag le och njuta. Nu har jag insett hur det är att leva i en rätt så lugn vardag, utan hetsande tankebrus.
Och det är underbart,
helt fantastiskt.

53: Midsommardröm

Midsommarafton spenderades i Götenes inre skog. Och tillsammans med den traditionella midsommargropen, nittiotalspop uppe i ladan, regndoft i luften och shotroulette in i nattetimmarna så var det en prima kväll. Lyckades även slarva bort byxorna jag bar under festen, med minnesluckor som gör allting ännu mer förvirrat. Men det var mycket mer fab än att sitta inne och glo på film hela natten, som mina tidigare midsommaraftonar har sett ut. Vad hade folket därute för sig?

52: it's summer baby

"Morgon"myser på balkongen, så går det när man stannar i sovlandet tills halv två.. Så ingenting speciellt händer idag, och det är ruskigt härligt. Att bara flyta runt i vardagen som en halvdan zombie och lyssna på Cash-mannen. Får ingenting på min att göra-lista avbockat, men det gör ingenting. Det är ju en dag imorgon också.

51: Tuzzikatten

Den enda katten jag skulle resa jorden runt för, hon som har en så stor tårtdel av mitt hjärta. Älskade älskade Tuzzi.

50: Analoga foton från juni.

Hittade ett vackert träd.


Spontandrog till Gävles inre skogar för att njuta av sommarens första dopp.


Grillade med familjen, syster och hennes pojkvän var sådär allmänt söta.


Bror och hans flickvän och kaffe. Stiligare par får man nog leta efter. ♥


Bästa systern.


Jobbade på UppconXI och myste med min bästaste skåning.


UppconXI


My bro!


Mirjam och håret


Min vägg, inget mer.


Grampuskatten.

49: suckande moln i det blå

Jag har sagt det flera gånger förut och jag säger det igen; jag hatar verkligen söndagar. Det är så mycket ångest och ingenting händer och alla förhoppningar och alla leenden bara ramlar ned i den där stora vattenpölen ute på parkeringen och skapar stora skvalpande ljud. Inget blir liksom något vidare bra. Det enda timmarna går åt till är att forma stora moln fyllda av smutsiga suckar. Hela dagen är skitig rakt igenom.

Förlåt ni söndagslovers, men detta är inte min kopp av te.

Och påtal om te så ska jag nog koka upp en kopp med grön vaniljarom, fast inte ens det låter lockande i skrivandets stund. Jag skapar istället mer suckmoln och blundar till musikens gungande lugn.

48: stockholmsvisit

Lite bilder från gårdagens stockholmsbesök. Hälsade på en av mina finaste vänner Togi, promenerade runt i Gamla stan, klappade en liten hamsterdam och låg på hallgolvet och pratade om rymden. Fin kväll.

47: tristessbubbla.

46: "De flesta flickor skulle inte drömma om att göra de saker de drömmer om." - Lars Forsell

46: Morgonens småkladd. Akryl.

45: draken.

Draktrasslet Dexter(minator), om du ändå visste hur älskad du är.

44: kroppen den värker.

Ont i hela kroppen, har ingen aning om varför. Sovit konstigt? Antagligen för att jag har tre hem som jag skiftar mellan och därför sover i olika sängar hela tiden. Bästa sängen är hemma hos Pojkvän, den är stor som atlanten så vi kan båda breda ut oss tills lemmarna inte räcker till under nattetimmarna. Den hemma hos mamma är två bäddmadrasser och en smalare madrass, så det är supermjukt och rätt så vingligt. Min säng hemma hos pappa är fylld med annat skrot, som ett kartongflygplan till exempel.
Anyways, tänkte påminna er om att bloglovin finns. Ni är ju ändå upp mot femtiostrecket varje dag och det är ju riktigt smidigt att använda sig av bloglovin så till höger kan ni klicka för att följa mig. Om ni vill alltså.
Nu ska jag somna till Simpsons och förhoppningsvis bli kvitt denna monsterhuvudvärk. Sov gott!

43: rogivande kärlek.

Foton från dagens morgonpromenad.

Det är någonting med hästar jag finner så otroligt rogivande. Bara deras närvaro och lugna blickar gör mig knäsvag och samtidigt så förbannat trygg.
Det var flera år sedan nu jag senast satt på en hästrygg, ljuger om jag säger att jag inte saknar det. Kanske dags att klättra upp på den starka ryggtavlan igen?

42: kvarglömd i det dunkla

Jag vill kunna skriva dikter. Poesi ur hjärtats vaga vrå, sådan som borrar sig igenom själen och lämnar kvar brödsmulor bakade på vackra minnen. Jag har försökt och försökt, men skapar i slutändan alltid skrynkliga bollar av mina nerkluddade papper och suddar ut ordtrasslets existens med de sista suddsmulorna. Det går inte. Och jag hatar det. Hur gör man, för att fånga perfektion? Hur kan du sjunga ut poesin lika lätt och graciöst som fågelsång, medans vi (jag) sitter kvarglömda i det dunkla och formar mer intetsägande ordskräp?

41.

Dagarna, timmarna, minuterna och sekunderna flyter redan ihop till en grumlig vattenpöl. Denna måndag ser ut som en bunt kreativa tanketimmar och såsande i pojkväns gigantiska säng. Har endast lämnat den för att promenera till affären för att fylla på vårat mjölksortiment. Annars ligger jag mest intrasslad i sängkläderna och blundar till radion. Orken räcker inte till för mer påhitt så jag samlar mentala krafter tills någon senare timme då jag och pappa ska flytta draken och hans terrarie hem till mamma, och laga sprickan i glasets botten. Borde åka dit så snart som möjligt.

Men jag ligger mest intrasslad i sängkläderna och blundar till radion.

40: Faller.

40: Sparka inte åt hundarna.

"Låt hundarna vara ifred och sluta sparka åt dem" hörde jag från gatan. Hundarna skällde i kör och jag förstår inte hur många idioter det finns i världen. Eller jag vill inte förstå, rättare sagt.
Nu ska jag äta den sista pannkakan (american style) och somna om. Drömma om ylande hundar och blodiga fötter. Fyfan.

39: pluntan.

Såhär ser min plunta ut som jag köpte igår. Dock har jag ingenting att hälla i den, så den får mest tillbringa sin tid i hyllan och se snygg ut så länge. ♥

38: Dimman, regnet och tomheten.

När tristessen knackar på och träder in i mitt inre sinnesrum blir allting en enda stor dimma av tät oro. Jag vet inte ut eller in och stirrar in i väggens hypnotiserande tomhet. Tankarna formar ett mörkt vakuum i mitt hjärta och det känns som att regnet öser ned innanför skallbenet. Jag svämmar över innifrån.

Det skrev jag igårnatt när allting kändes rent utav uselt.

Men idag är en ny dag. Vi vaknade till åska och regn, låg och myste till det knattrande ljudet på fönsterbrädan.
Och efter en vecka av konstant sahara-värme är det här näst intill paradiset.

37: det var liksom inte mer än så.

Jag har tappat bort min lust att skriva. Mina fingrar är för trötta för att vandra över tangenterna och forma meningar rakt från mitt inre. Det är för varmt helt enkelt. As we speak har jag dragit nattduksbordet mot fönstret så jag kan ta del av fläktarna som då och då letar sig in i sovrummet, medans jag ligger i sängen och vilar ögonen på Classic Doctor who. Det är så fantastiskt B så jag vet inte vart jag ska ta vägen riktigt, sextiotalet alltså. Suveränt.
Men ja. Det jag skulle komma fram till egentligen var att jag inte orkar skriva någon lång logg över dagens händelser, så istället får ni en bild från några timmar sedan när jag och mannen i mitt liv satt vid ån i stan och åt glass. Och jag köpte en plunta. Sen var det liksom ingenting mer. Och nu blev det ju en mellanlång text iallafall, så eh. Ja. Klart slut.

36: morgonkaffe och solstrålar

Inviger det efterlängtade sommarlovet med iskaffe på balkongen. Det är typ det jag lever på för tillfället. Värmen har tjuvat min matlust så det blir mest glass och sallad. Och iskallt kaffe såklart.

Min fot har även blivit nätkändis; skickade in en bild till P3 morgonpasset helg när jag hörde att de sökte efter skavanker i kroppen. Jag har liksom ganska jättestora hålfötter..

35: videoinlägg

34: Färdigtatuerad

Äntligen är min tatuering färdig! Jag påbörjade ju den för två veckor sedan men stencilproblem drog över på tiden så det fick bokas en till sittning. Så nu, efter många svordomar och fotryckningar of pain är min kärlek klar. ♥
Varför det är en svart sol är för att den skildrar mig och min personlighet. En väldigt bra vän beskrev mig med orden "glad men ömtålig", och det ligger någonting i det. Jag är en glad person, med en solig personlighet. Men samtidigt kan jag visa ett väldigt ruskigt mående med svarta svackor och ångestperioder. Så jag är en sol, men med ett svart inre. And I love this tattoo.

33: rehab för dreadsen

Min pojkvän kom hem med ett schampoo från Lush för några dagar sedan, i hopp om att ge en nystart till hans rätt så trötta dreads. Jag kunde inte motstå och tjuvade en behandling till mitt egna fågelbo imorse och måste bara hurra lite! Det känns redan mycket bättre och fräschare, samt att man stoltserar runt med en mysig mynta-arom i kalufsen. Asnajs.

Så detta rekommenderar jag till er dreadare där ute i världen, om ni inte totalavskyr mintlukt vill säga.

32: designproblem?

31: en fin kortfilm jag tycker att ni kan offra lite tid för.

30: femåringen inom mig

Björnhunden och damm på linsen.

Skuttar runt på den solskensvarma asfalten och väntar ivrigt på mitt paket som ska komma vilken dag som helst nu. Det kommer innehålla två bebisar som jag ska ta hand om med största kärlek och försiktighet. ÅH. Jag hatar att beställa saker från internet, att vänta är inte min kopp av te och jag kan knappt sova på grund av det lilla barnet som konstant terrar mig med sitt flin och tjut. "SNART!"
Som en femåring på julafton. Typ.

Igår spontandrog jag och Pojkvän till Gävle och tog årets första dopp. Det var alldeles utomordelig tajming, de trettio graderna har nästan smält oss till grunden de senaste dagarna och min tatuering är helt färdigläkt så jag fick äntligen bada. Så jag passade på eftersom jag ska fortsätta på den om två dagar och därför inte kan bada de kommande två-tre veckorna. Uscha.

Jag återkommer med mysiga sommarbilder! Fred och allt sånt där. ♥

29: ögon fulla av glitter

foton: jag.

Jag drömmer, jag pysslar och jag älskar. Jag promenerar i skogarna och lyssnar på trädens mjuka vaggvisor tillsammans med tankarna som flyger likt flugor innanför min näthinna. Det skaver samtidigt som det långsamt vaggar mig till sömns. Snurrar i takt med vinden. Faller och faller tills min ömma kropp nuddar barkmarken och jag stänger långsamt mina ögonlock för världen.
Tanke: om jag blundar finns jag inte.

28: uppcon XI

Här är en handfull bilder från helgens spektakel, Uppcon XI. Det kryllade med japannördar, likt myror över Uppsalas gator. En del med fantastiska utklädnader som det var svårt att slita blicken ifrån.
Jag jobbade i Orange pop café och strök pärlplattor och sålde cupcakes hela helgen. Det var trevligt, och detta år fick jag sömnen som behövdes för att överleva. Och trots att jag är ordentligt trött på japankulturen längtar jag till nästa år. Ses vi då?