75: sommarkväll
Vi brydde oss inte om att solen låg på som en strandad kaskelott och satt på diverse uteserveringar med varsin öl eller fancy pancy drink i handen. Det är sådant här jag älskar bland sommarens blinda värme, att låta sig själv mysa järnet tillsammans med de kära. Och eftersom min kamera är tillbaka satt jag som fastklistrad bakom den beredd för varje ögonblick, jag som har saknat den så.
Längtar redan till lördag då vi fortsätter med Champagnekväll med husets vodka och rosa glitter. Visst låter det fint? Och påtal om fint gav syster mig ett spektakulärt linne som syns på sista bilden. Langar ett bättre foto imorgon, när jag inte är så upptagen med att forma gäspmoln.
74: Good morning sunshine, the earth says hello.
73: Viskningar av bark
Har äntligen fått tillbaka min kamera från service, så jag springer runt och fotar träd. Kul.
72: 25 gallons of love
Fördriver alldeles för mycket tid på Tumblr om dagarna, och när jag inte sitter vid datorn går jag på långpromenader eller målar.
Idag bakar vi cheesecake och jag blev faktasmart av ett Snapple-lock.
Idag bakar vi cheesecake och jag blev faktasmart av ett Snapple-lock.
71: svartvit promenad.
70: dagens jag.
Istället för att se helt förtvivlad och trasig ut kan man ju iallafall försöka att lura världen att man mår bra. Trots nysningarna och hostandet som avslöjar en gång på gång. Hostar tills det smakar blod, svimmade nästan på en promenad. Kallsvettas. Men jag kurar ihop mig i den stora skinnfåtöljen och myser till My little pony: friendship is magic. Det enda som skulle göra tillvaron ännu mer magisk just nu är lite oboy.
69: parkhäng och hunddreggel.
Halvdana bilder från igår kväll då jag och Pojkvän cyklade iväg till Källparken och drack lite vin tillsammans med allra käraste syster och hennes vänner. Och hunden! Hunden som andades på kameran så Cleo såg alldeles helig ut, guld. Värt.
68: lugnet
foto av Anna Amphigorously
67: som ett litet knytt
Ligger nedgrävd i den egentligen alldeles för lilla soffan, snörvlandes och halvsovandes till blodtörstiga zombies som jagar Jesse Eisenberg över mörka parkeringar. Sommarförkylningen har tagit mig som fånge och jag kan inte göra mer än att snyta mig och hoppas på att gudarna skonar mig. Tills vidare, ligger jag kvar här i en Nora-boll och drömmer om saftig frukt tillsammans med varm blåbärssoppa. Sånt som är guld när man är liten och svag som ett knytt.
En annan dröm jag nyligen har snubblat över är att min kamera återfann sig i mina armar. Åh vad jag saknar den.
66: Minnena lever vidare.
Tänkte måla ett porträtt på Berny Pålsson och när jag var mitt i att googla ett fränt foto av damen så snubblade jag över en bild på mig från när jag var i fjortonårsåldern. "Vänta va?" tänkte jag och klickade in mig på bilden, fann mig i min gamla skrivhörna, såg gamla bilder från det trasiga förflutna och hittade även ett förevigat minne på min gamla råtta, Scratchy. Det var kvällen då F var på besök och vi tittade på film, när jag plötsligt hittade en tumör på hennes mage. Fick panik och brast ned i sorgetårar, som dock inte behövdes eftersom det är en sådan vanlig och oftast ofarlig åkomma hos råttor födda i djuraffärer. Gosade och klappade henne på magen resten av nattetimmarna som visade sig.
Fyfan vad du är saknad, råttis.
Jag kommer ihåg när jag såg dig för första gången. Du var inte större än mitt öra och satt där tillsammans med dina systrar, tittandes upp mot mig och jag visste då, att det skulle bli du och jag och vi.
Jag kommer ihåg hur jag var så kär i dig den första kvällen, hur jag egentligen ville sitta och titta på dina taniga tassar och dina små knappnålsögon in i evigheten. Hur den kärleken stannade kvar och fanns där till slutet.
Jag skulle kunna skriva en hel novell om hur minnena om dig alltid kommer finnas innanför min näthinna, att jag vill ha dig förevigad i min hud och att jag ibland sneglar mot din grav nedanför äppelträdet och den fyrkantiga stenen och tänker på dig. Men det skulle bli ett true tl;dr moment så jag säger pass. Kanske gör jag en barnbok till ditt minne. Eller kanske lever jag vidare som vanligt. Men jag kommer aldrig att glömma dig. Aldrig.
Och det är rätt så sorgligt för folk som aldrig har haft ett sådant djupt förhållande med ett djur förut i deras liv. Det är så fantastiskt att jag inte vet vad.
65: Angie grab my boobs! Adventuuuuree~
Och nu när Harry Potter-äventyret har gått mot sin död är jag nog tvungen att titta igenom alla filmer, läsa alla böcker och spela alla spel. This is gonna be epic. ♥
64: (Hults)fred och kärlek.
Lagom dåliga bilder från Hultsfred då jag inte hade någonting vettigare än min mobilkamera med mig i packningen (som även tackade för sig någon timme in på andra dagen) men det är ju lite mer acceptabelt än att lite awkward försöka beskriva hur festivalen såg ut.
"Ni vet, lite lerigt, lite soligt och ganska mycket regn. Och så träd."
Det var en helmysig festival ute på landsbygden, placerad under stadiga tallar som vilade vid en liten men väldigt långgrund sjö. Lagom mycket människor, och majoriteten som var där var lika fina som snus.
Hit vill jag igen. När jag har återhämtat mina små skadade fötter och den rätt så trasiga själen.
63: kom ut i regnet
Regnet öste ned från himmelen. Stora droppar slog mig rakt i ansiktet, men ändå stod jag där i bara linne och blundade upp mot skyn. Människor som stod ihoptrasslade i busskuren tittade konstigt på mig och jag antar att de undrade varför jag lät vattnet skölja över mig.
För att det är så härligt, skulle jag ha svarat.
Folk nu för tiden är så instängda. Instängda i samhällets krav. Medans vi blombarn promenerar barfota bredvid de gråa betongmänniskorna och drar i smilbanden. Försöker dra med de andra ut i regnet, visa hur underbart det är att vara fri. Men de bara står där och skär in blickarna igenom ens skinn, kliver på bussen och lever vidare i det gråa betonglandet.
62: jag kommer tillbaka.
Mer eller mindre hela veckan har spenderats i en liten by tillsammans med mina rollspelskompanjoner. På kvällarna har vi slagits mot troll och på nattetimmarna var det barfotapromenader tillsammans med min nya vän, polacken.
Jag ursäktar för min dåliga närvaro här i skrivhörnan, men med min kamera på service tynar inspirationen bort tills det bara är sand i ögonvrån.
Men ge inte upp, jag kommer tillbaka.
