37: det var liksom inte mer än så.



Jag har tappat bort min lust att skriva. Mina fingrar är för trötta för att vandra över tangenterna och forma meningar rakt från mitt inre. Det är för varmt helt enkelt. As we speak har jag dragit nattduksbordet mot fönstret så jag kan ta del av fläktarna som då och då letar sig in i sovrummet, medans jag ligger i sängen och vilar ögonen på Classic Doctor who. Det är så fantastiskt B så jag vet inte vart jag ska ta vägen riktigt, sextiotalet alltså. Suveränt.
Men ja. Det jag skulle komma fram till egentligen var att jag inte orkar skriva någon lång logg över dagens händelser, så istället får ni en bild från några timmar sedan när jag och mannen i mitt liv satt vid ån i stan och åt glass. Och jag köpte en plunta. Sen var det liksom ingenting mer. Och nu blev det ju en mellanlång text iallafall, så eh. Ja. Klart slut.

Kommentarer
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0