Och så skickas min nya älskade kamera iväg på service. Har ingen aning hur länge det kommer ta, och jag våndas av tanken att det kan springa förbi alldeles för många veckor innan jag får omfamna den igen.
Jag borde sluta oroa mig så mycket, det tär mest på mig. Vill kunna blunda, och med ett djupt andetag hamna i den världsavlägsna bubblan som omsluter mig med suddigt lugn. Det är någonting jag måste lära mig, meditera.