56: Jag vill inte vara en kackerlacka i mörkret längre.
foto av alyona yakovleva
Det är många planer som virvlar i mitt huvud just nu. Planer om att sluta äta onyttigt, planer om att bli en bättre hemmafru. En bättre människa. Inte en hjärndöd insekt som kryper runt på väggarna för att gömma sig i hörnens mörka vråer. Jag vill inte vara en kackerlacka i nattens eko längre.
Alla vill vi vara perfekta. Men det är omöjligt, och det vet vi ju. Så varför lockar de ouppnårliga drömmarna mest?
Kommentarer
Postat av: #
Jadu, det kan man verkligen fråga sig. För att vi har så himla mycket hopp i oss kanske? Hopp som sträcker sig ända upp till stjärnorna, så att inget annat än just det ouppnåeliga duger att drömma om, kanske?
Postat av: M
Något måste man ju drömma om. Vackert foto förövrigt.
Trackback
