67: som ett litet knytt



Ligger nedgrävd i den egentligen alldeles för lilla soffan, snörvlandes och halvsovandes till blodtörstiga zombies som jagar Jesse Eisenberg över mörka parkeringar. Sommarförkylningen har tagit mig som fånge och jag kan inte göra mer än att snyta mig och hoppas på att gudarna skonar mig. Tills vidare, ligger jag kvar här i en Nora-boll och drömmer om saftig frukt tillsammans med varm blåbärssoppa. Sånt som är guld när man är liten och svag som ett knytt.

En annan dröm jag nyligen har snubblat över är att min kamera återfann sig i mina armar. Åh vad jag saknar den.

Kommentarer
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0